En solning med nostalgi låten "The sign" m...
En solning med nostalgi låten "The sign" med Ace of Bace, en snickersglass och att grina hysteriskt i 20 minuter fick mig verkligen på bättre humör. Det tackar vi för! Nej, men jag tror det handlade om stressen inför imorgon, kaoset med jobb, ångesten för ekonomin, Melwins trotts, Mayas fas, brist på sömn, det som hände idag var nog bara någonting som fick allt att rinna över och jag bröt ihop. Men det måste man få göra, för att kunna resa sig upp igen. Och det är inte ofta jag gråter längre vill jag säga, senast var på bagravning, innan det var det i somras. Märkligt, förr var jag en riktig lipsill, men nu ska det mycket till för att jag ska fälla en tår. Mjäk, Mjäk, nu ska jag sätta igång med dem sista förberedelserna inför imorgon (-städningen, den orkar jag inte ikväll). Trevlig kväll på er <3
Vilket ben?
Jag vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå. Det ända jag vet är att när jag tänker efter så blir jag så jävla ledsen och ja, jag grinar nog för första gången sen i somras.
Lusten för morgondagen tappades också... Men som sagt, jag vet ännu inte på vilken ben jag ska stå.
NINA
Det går inte att kommentera din blogg (ninac.blogg.se), så jag svarar här istället. Jag bleker med Dentaworks, funkar jättebra (jag har också dåliga ovanor. Dock röker jag inte! Jag har däremot en kompis som är rökare och hon bleker med samma, hennes tänder är kritvita och då bleker hon inte heller regelbundet). Dock så är det ju som du säger, att under blekningstiden ("1-2 timmar/dag till man uppnått det resultat man vill ha" med dentaworks) ska man undvika kaffe, läsk, snus, cigaretter etc just för att tänderna är känsligare då. Däremot har jag inte hört någon som fått motsatt effekt, oavsett :O :)
Standard! Ja, dagen som jag trodde aldrig ...
Standard! Ja, dagen som jag trodde aldrig skulle nå sitt slut, kan man snart äntligen lägga bakom sig. Det har varit full rulle och dagen har fyllts med Denise och Co. Häng, informationsträff och intervju, storhandling själv med barnen, hämtning av Nille, matlagning, fika med tjejerna och tillslut nu på kvällen ett bad. Jag känner mig frusen och det känns som jag börjar bli dålig (vilket inte finns på världskartan!). Så nu ska jag läsa min blaska innan jag faktisk, tänkte gå och lägga mig för natten!
Morgon kaffet med sugrör! :) Japp, såhär v...
Morgon kaffet med sugrör! :) Japp, såhär väljer jag att dricka kaffe när jag är i prosessen med att bleka upp tänderna. Under uppbleknings tiden är tänderna nämligen mycket känsligare än vanligt och även om det ser mäkta töntigt ut, så är det ju onödigt att smörja dem med kaffe just nu ;) inatt har jag vaknat flera ggr, har det inte varit barnen så har det varit av stress och nervositet. Jag tror dock att det är en blandning av det jag ska på idag och av allt som jag måste fixa inför lördag. Nehe, dricka kaffe och ta den där duschen var det ja :) Trevlig Torsdag!
Fresh!
Imorgon vankas det informationsträff på ett utav jobben jag har sökt. Tydligen också en "sista utgallring", för jag fick ett mail igår där dem uttryckte sig "om du går vidare så följer utbildning den xxx". Jag tror det är för att det var genom ett bemanningsföretag jag sökte jobbet, den är nämligen det tredje steget jag tar emot målet, dvs jobbet. Men iallafall, håll tummarna imorgon kl 13 är ni jättesnälla, för jag behöver verkligen komma igång och jobba nu :)
Annars har dagen spenderats med Linda Nord (varför man alltid nämner henne med efternamnet förstår jag inte? HAHA men det kommer automatiskt och jag tror alla gör det), min mormor och framför Anton Hysén på TV3. Herregud, nått ibland det snyggaste jag har sett (självklart är han gay, phu!) och det är nästa så jag byter ut mitt freecard (som idag är Joel Kinnaman)!! Eller nä, han är ju som sagt gay, så det är nog ganska kört ;)
Nehe, brynen är plockade, naglarna är lackade. En god natts sömn och en dusch på det här, så är jag redo för morgondagens utmaning! Så godnatt!
Sniigt?! HAHA spruckna läppar och tandblek...
Sniigt?! HAHA spruckna läppar och tandblekning, tur att jag har en Karl som vill (läs:måste) pussa på mig ;) dagen fortsatte i samma anda, dvs på min rumpa i soffan. Fast nu på kvällen åkte jag för första gången på 1.5 år och solade. Det var underbart!! Jag hittade en sololja ifrån i somras och att känna lukten ifrån den, samtidigt som man stektes i solariumet, fick en verkligen att längta till Turkiet. Jag vill dit nu, jag vill ha sol och värme och en paus i den tråkiga vardagen. 12 veckor kvar berättade mamma, 12 långa veckor känns det som just nu. Jeje, jag har egentligen inget viktigt att skriva. Men det stämde tydligen det där med kommentarerna på "app-inläggen". Dem jag mms:ar in går utav problem att kommentera, men inte dem andra. Skittråkigt för jag vill ju som sagt använda appen om jag har mer än en bild till inlägget, eller när jag har mycket att skriva och vill ha struktur (via appen kan man ju göra stycken, någonting som inte går att göra när man mms-bloggar), men jag vill ju också att folk som har en åsikt om någonting ska kunna dela med sig utav den. Men aja, det finns större problem ;) Trevlig kväll!
Min Värsta Mardröm!
Inatt så besannades min värsta mardröm, dock som en mardröm och inte i verkligheten, så det var ju skönt!
Jag drömde att vi skulle övernatta hos Sandra och Patrik, som i drömmen bodde kollektivt men en annan familj i en stor öppen vindsvåning. På väg upp till lägenhet stank det kräka, och på dem tre trapporna upp låg högar av spyor, ju längre upp man kom, destu mer var det. Tillslut var man tvungen att trampa rätt i dem och det skvätte upp på benen. Jag mins att jag bar upp ett barn på varje arm, samtidigt som jag försökte hålla andan för att inte få i mig någon smitta och det var INTE lätt! När vi väl kom upp till lägenheten så möts vi utav en pojke som ligger på en madrass mitt framför dörren, med hinkar och spyfyllda påsar runt omkring honom. Vi fick klättra över för att ta oss till andra sidan vindsvåningen (där Sandra och Patrik bodde). Jag minns hur jag hörde ungen kräkas och jag minns hur jag grinade.
Jag vaknade helt kallsvettig, känslan och rädslan satt kvar. Spöken, spindlar, ormar, jag har aldrig drömt en värre dröm! Phu! Varför jag berättar det här för er? HAHA jag vet inte riktigt, kanske för att bearbeta :)
Idag har jag annars haft en riktig slappdag (trots en massa måsten). Efter lämning på dagis tog jag och Maya en liten promenad, för att sen slänga oss i soffan framför massa såpor. Skönt, det är inte ofta vi myser en halv dag. Nu har jag hämtat Melwin, jag ska ringa några samtal innan jag sätter igång med maten. I eftermiddag får vi besök av mamma, sen får vi se vad kvällen har att erbjuda :)
Förresten läste jag mig till på Ninas blogg (ninac.blogg.se) att man inte kan kommentera inlägg som är skrivna ifrån appen. Stämmer det? Någon som märkt av det?
Puss
Blodbad!
Jag har precis kommit upp ifrån ett hett bad. Badet var jättemysigt fram till dess att jag öppnade ögonen och upptäckte att vattnet var färgat blodrött. Wow, jag flög upp ur badet i tron om att kroppen valt att ge ifrån sig en MEGA blödning såhär helt fel i månaden HAHA sen föll poletten ner, håret Linda, det var ju håret som färgade av sig :)
Trots att jag sköljde tills vattnet var helt klart i Lördags, så släppte det färg till den förbannelsen. Det såg på riktigt ut som en scen ifrån en film där en karaktär skurit upp sina handleder i badkaret! Nog för att jag vet att rött lätt släpper ifrån mitt hår, men jag vill iallafall behålla liite. Note to myself: ta dig upp på stan och köp en bomb imorgon!
Annars har jag inte gjort så mycket idag. Fixat och trixat lite här hemma. Kommit underfund med att det är STOR skillnad på att svabba och skrubba ett golv. Jag stod på alla fyra och skrubbade toalettgolvet och golvet där jag hade skrubbat, fick en helt annat färg? Äckligt!! Ändå svabbar jag av golven 1-2ggr i veckan. Nu blir det att skrubba resten av lägenheten i veckan, snusk!
I övrigt så har jag inte hört någonting mer ifrån två utav jobben jag har sökt, phu! Jag är medveten om att det bara gått en arbetsdag sedan jag var på intervju, men jag vill verkligen veta, NU! Jag behöver börja jobba snarast, helst i förrgår! Jag satt och räknade på utgifter idag och vi kommer kanske ha 1500:-/var över efter räkningar nu (är jag för ärlig och öppen nu funderar jag på? Eh, alla har det tufft ekonomiskt ibland) och då MÅSTE vi börja spara till Turkietresan också, fan vi får ju bara ut tre "löner" till innan vi åker och då ska resten av resan va inbetald innan 23 mars och sen ska man har fickpengar på det? Wonderful!! Jag måste lära mig tänka innan jag handlar Hehe.
Nej, nu när jag funderar på det blir jag förbannad. En annan som jobbat hela sitt liv, alltid gjort rätt för sig, ska straffas för att man väljer att föda barn?! Blir man sjukskriven för en ond tå, då får man självklart ut 80% av lönen (missförstå mig rätt, självklart ska folk som verkligen är sjuka och behöver vara hemma få ersättning) men skaffar man barn så får man nöja sig med ca 60% av lönen, för annars räcker inte dagarna. Vilket iofs funkar jättebra för dem som har karlar (pappor) som tjänar multum. Men det ska fan inte vara lätt för oss vanliga (om jag får säga det själv) låginkomsttagare!
Nej, nu tappade jag humöret!
Trevlig kväll på er :)
Jag undrar varför jag alltid tappar bloggl...
Jag undrar varför jag alltid tappar blogglusten på Söndagar? Hm? Jaja :) Idag har jag hunnit med en promenad med Sara och Sandra, jag har tvättat upp vagnen och lagt ut den på blocket (min älskade vagn :\ ), städat hemmet, handling och besök hos Björn och Becka. Nu sitter jag och trycker i mig TUC kex med mjukost och pysslar lite med en utav aktiviteterna tills på Lördag. Vi blir 26 tjejer som träffas hos mig på lite förfest och till den har jag planerat en massa skoj ;) Jag funderar dock hur jag ska få alla att få plats? Men det löser sig, finns det hjärterum, så finns det sjärterum HAHA Vi får hoppas att det händer lite mer i bloggen imorgon ;) Love
Sneek peek på nya hårfärgen ;) Vad tycks? ...
Sneek peek på nya hårfärgen ;) Vad tycks? Själv har jag kommit underfund med att jag kanske inte vill vara röd ändå HAHA. Men jag tänker inte sätta igång och färga över det nu, dels för att jag vart avrådd av Sofie (siies.blogg.se) som är frisör och förbrilt hjälpt mig igenom det här kaoset, och dels för att om jag känner mitt hår rätt, så kommer färgen ändå inte sitta länge (mitt hår har en förmåga att stöta ifrån sig rött?). Sen kanske det tar en stund att vänja sig vid den skarpa färgen också! Jag har däremot upptäckt att det går inte att vara osminkad till ett rött hår, herregud, då ser man sjuk ut, men andra ord är det inte en så smidig färg när man går hemma med barn (och varken har lust eller anledning till att sminka sig). Jeje! Idag har vi inte gjort så mycket. Maya med alla sina konstigheter valde att vakna ett inatt och efter det somnade hon aldrig om, utan ville vara vaken? Detta har inneburit två trötta föräldrar! Men vi har iallafall varit iväg och kalasat för Melwins kusin Max, som fyllde tre i Onsdags :) N är iväg och hyr film och sen blir det soffan resten av kvällen, GÄSP!
Hard Work, Work!
För att uppdatera lite om håret, så var en stor del av topparna blekta också. Det kom fram när håret hade torkat imorse. Så jag valde att slänga i dem röda (som sitter i nu), men nu har jag istället reagerat på färgen. Jag har fått blåsor i nacke och bakom öronen och det svider förbannat. Så, nu förvånar det mig inte ett dugg om jag tappar allt hår sen. ALDRIG mer! :)
Jag har förövrigt glömt att berätta för er att igår ringde ett utav jobben som jag vart på intervju på i veckan. Det verkar som jag har fått det, så jag ska på informationsträff den 26:e och sen följer en två dagars utbildning i början på Februari. Skitkul!! Dem tre företag jag blivit kallad på intervju på i veckan, är alla tre jobb som jag vill ha, alla tre är intressanta och lärorika, områden jag aldrig tidigare provat på. Ett I-lands problem, men jag har kommit fram till att får jag chansen, så kommer jag tacka JA till alla tre :O
Det kommer bli tufft med tre extrajobb och 100% mammaledig på det. Men det är chanser och erfarenheter jag inte får missa! Sen ska man ju inte ta ut någonting i förskott heller, men nu pratar jag OM.
Det är många som undrar, både här och på Facebook, vad det är för jobb. Jag vill dock inte kommentera eller ange företagsnamn i bloggen, än. Det känns otroligt oproffsigt när jag inte har facit i hand. Sen är det också otroligt lätt att söka bloggar och inlägg om det aktuella företaget. Och även om man inte skrivit någonting negativt om företaget i sig, så kan ju arbetsgivaren läsa sig till någonting annat i bloggen som dem inte gillar eller står bakom, vilket kan sätta käppar i hjulen för en. Så jag är otroligt försiktig med att hänga ut företag eller arbetsgivare i bloggen. Ni som undrar för att ni själva är intresserade av att söka, maila mig på Facebook eller ring, så berättar jag gladeligen. Annars sparar jag på det tills jag vet om jag har fått dem ;)
Nej, nu ska jag skölja färg :\
I ett par timmar framåt är jag Mr morot/ba...
I ett par timmar framåt är jag Mr morot/banan/leopard/bajs! Jag lägger ner projektet tills imorgon. Håret har ännu inte hunnit torka, men man ser ju redan nu klart skillnaden mellan bottnen och topparna! Skit!
Nej, det är inte jag med en burka. Det är ...
Nej, det är inte jag med en burka. Det är jag med en ICA Maxi påse och en blondering i skallen! Operation hår gick åt helvete redan ifrån början då jag valde att bleka av slingor istället för hela håret (jag var för feg). Eftersom blonderingen skulle läggas på torrt hår, fick jag (läs:Amanda) dra slingor i hår med volym-mastrad botten. Detta innebär att det tog sjukt lång tid och att det gjorde förbannat ont! När vi äntligen var klara och skulle lägga i blonderingen, ja, då räckte den inte ens till topparna?! Fan fan fan fan!!! Jag frågade N i butiken om han trodde jag skulle behöva två blekingar, men vi var båda överrens om att det inte skulle behövas då jag är precis nyklippt och därmed har väldigt kort hår, plus att jag enbart skulle göra slingor. Jag försökte förbrilt att fördela blekningen väl, men utan tur, hur i helvete är det möjligt? Okey om det vore tidigare på dagen, då hade någon bara kunnat sprungit iväg och köpt en till, men det var ju bara att glömma klockan 11 på kvällen. Så nu sitter jag med halva håret blekt och halva inte och topparna (som var viktigast oblekta) är typ orörda. Jag grinar ihjäl mig, jag vet att jag sagt det förr, men påminn mig att ALDRIG någonsin ge mig på att exprementera med håret själv. Det förvånar mig inte ett dugg om hårstråna går av på mitten när jag sköljer ur det sen, min jävla tur! Ps. Håret ska inte bli blondt, jag avfärgar för att få det (chock) rött...
Intervjun imorse gick jättebra, det kändes...
Intervjun imorse gick jättebra, det kändes iallafall otroligt bra och även om det ifrån början bara är en extratjänst på helger, så fanns det stora möjligheter att utvecklas och klättra i företaget. Så jag drömmer mig bort en liten stund, drömmer om framtiden och korsar mina fingrar. Annars ska jag ta tag i städningen nu, medan tjur-Maya sover en stund. Det är ju helt galet, man städar och städar, jämt tycker jag. Ändå är det alltid stökigt?! Jaja, Ikväll vankas middag med Amanda och Pontus, förhoppningsvis vill Amanda kanske hjälpa mig och då blir det även operation ny hårfärg :\
FUSK såhär på en Torsdagskväll :) Imorse s...
FUSK såhär på en Torsdagskväll :) Imorse stekte jag på lite pannkakor till Melwin och blev så förbannat sugen själv också, så till kvällen gjorde jag fattiga riddare och det var galet gott, herregud vilken underskattad "mat". Till och med Maya fick smaka en riddare (man släpper verkligen mer på gränserna med andra barnet) och hon gav klart godkänt, jag tror med all säkerhet att det var det godaste hon ätit i hela sitt liv ;) När jag satt hos frisören tidigare så fick jag ett samtal ifrån ett nytt extrajobb jag sökt, så imorgon vankas tredje intervjun den här veckan! Wohopido, håll tummarna, tackohej :)
Just nu sitter jag på Studio Green och vän...
Just nu sitter jag på Studio Green och väntar på mitt hår-spa! Jag känner mig lite stressad för Sara och Petter var jättegoa och ställde upp på att ta barnen, men eftersom Maya är som hon är för tillfället, dvs hemsk, så vill jag gärna vara tillbaka så snabbt som möjligt! Dock så hade jag tid halv 11 och tjejen som ska göra det, står fortfarande med sin kund innan, phu! Men jag måste få det gjort innan mitt hår- experiment i helgen :O andas Linda, in, ut :€
Jag blir inte klokare...
Jag spexade till det lite och beställde en kaffe som inte skulle smaka kaffe (Jag var inte sugen på kaffe egentligen). - Är det mycket choklad i den? Frågar jag. - Jag kan hälla i lite om du vill det? svarar cafébiträdet. - Men du vill ha grädde på iallafall? frågar han igen. - Va, jaha är det grädde också? okey vi slår vell på stort, men bara lite, liite grädde vill jag ha då. - Du vill inte ha choklad och du vill inte ha grädde, varför beställer du inte bara en vanlig kaffe för? - För jag är inte sugen på kaffe! - Men du beställer en kaffedrink? - Jajemen :)
Den smakade enbart kaffe endå, så jag skrapade bort grädden nästan direkt. Varför trycka i mig en massa skit när det ändå inte smakade nå annorlunda? HAHA.
Sara hade köpt med sig små presenter till oss. Hola, hälsar den här lilla tequila-gubben. Vi fick även ett varsitt fat att lägga smycken i, så nu har jag två, ett ifrån Afrika och ett ifrån Mexico, båda ifrån Sara dock.
Nu ska jag sminka av mig och börja förbereda mig för natten. Jag känner mig sjukt trött efter dessa dagars prövningar med Maya. Imorgon har jag bokat en spa tid med jag har inte fixat någon som kan ta barnen HAHA, typiskt mig. Fan!
Nattinatt♥
Tyck Till! :)
Dock så ser jag väkdigt mycket fram emot denna kväll, då jag hållt mig hemma och innanför stängda dörrar sedan min spårade katarefylla den 5 November för att vara exakt HAHA.
Iallafall så är det lite det här med outfit jag funderar på nu. Jag kan ju börja med att berätta att tub-klänningen blir det icke, jag vill känna mig bekväm och avslappnad och det kunde jag inte med bara armar. Nu har jag sorterat ner det till två olika outfits som jag velar mellan och ni får gärna hjälpa mig att tycka till :)
Den här klänningen är i spets med ser nästan lite virkad ut. Den passa bäst in i min vision (om man tänker på vad jag har tänkt med håret, mer om det senare), men den sitter som ni ser väldigt slimmat på kroppen och eftersom jag fortfarande har en riktig deg-mage, så är jag orolig att det ska bli ett fult väck på magen när strumpbyxorna kommer på sen.
Det här är (som ni kanske ser) en spets body och hur fasiken jag ens kan fundera på att bära denna outfit på krogen är helt ofattbart, för det är egentligen alldeles för vågat för min smak. Men med ett par highwaist och en transparant kofta till vart det faktiskt ganska fint? (precis som min syster sa, hon kan vell uppenberligen sin sak HAHA). Men jag vet inte, även där känns det som att det kanske kommer att bli svårt att slappna av i det. Deg-magen är ju där med, även fast den döljs väldigt bra, phu!
Så som sagt, var gärna med och tyk till, Vad tycker ni?!
Varför försover jag mig alltid när jag har...
Varför försover jag mig alltid när jag har någonting viktigt inplanerat? Idag vaknade jag 5 över 8 (trots att alarmet var ställt) och skulle hinna med att klä och ge barnen frukost, fixa mig själv för att sen vara på Aspholmen kvart över 9. Phu! Men jag klarade det och hann precis. Frukost var inte ens att tänka på för min egen del imorse. Så det blev en sen brunch istället. Då är äggröra med tomater kanon. Tar typ 3 min att göra och är också ganska lätt, så man hinner garanterat bygga upp en hunger till middagen igen :) intervjun gick bra, dem hade lagt ut förfrågan till en intern och väntade på svar därifrån först. Men annars är jobbet mitt, då kommer jag jobba Söndagsnätter också. Förövrigt har jag kommit på att det måste vara en extremt tidig, överjävlig separationsfas Maya har kommit in i. Det går alltså inte att sätta ifrån sig ungen i en sekund (förutom i vagnen), lämnar man rummet eller rör sig bort ifrån henne blir hon HYSTERISK. Så ja, något med separation/trygghet handlar det om, lilla tossan. Hoppas det löper över snabbt <3
Skitdag!
Idag höll jag på riktigt på att säga upp mig ifrån mitt jobb som mamma. Självklart gjorde jag ju inte det, men jag var bra nära bristningsgränsen ett par gånger.
Maya har skrikit nästan konstant sen hon vaknade imorse. Det har inte varit några små söta babyskrik utan rent och skärt gallskrik, ni vet sånt där hjärtskärande skrik tills dem tillslut får kippa efter andan. Läggningen både igår och idag var katastrofal och jag undrar vad det är för fel?!
Melwin har också varit en riktig tjurpelle ända sedan han kom hem ifrån dagis. Ingenting har varit bra och han har trotsat till den förbannelse. Fem gången har jag fått skickat in honom på rummet för att han gjort hyss, inga små hyss heller slagit på lillasyster, knuffats och kastar saker. Vad hände egentligen med min lilla väluppfostrade son som alltid såg efter sin syster och som aldrig skulle gjort en fluga förnär? Nej jag säger då det.
Nu är all must ur mig och jag känner mig galet stressad inför intervjun imorgon, jag vill verkligen inte vara sjuk då och jag vill att Maya ska vara som vanligt (eftersom jag blir tvungen att ta med henne), phu. Nej, en Alvedon och ett hett bad. Vi hörs imorgon <3
Här är hon minsann nöjd, när hon utan Melw...
Här är hon minsann nöjd, när hon utan Melwins vetskap snottat alla hans bilar, rackarungen! Idag har vi varit ytterst oense jag och Maya (i smyg har jag kallat henne för djävulen i förklädnad HAHA). Nej men det sa bara smack igår eftermiddag och sen dess har hon varit tjurig och grinig hela tiden. Inte velat äta, inte velat sova, jag har testat ALLT men ingenting duger. Eller jo, att sitta på mammas (läs:min) höft det är okey, men nåde om mamma står still en sekund eller sätter sig ner, då blir hon arg igen, phu! Jag funderar på om tänderna spökar fortfarande, för någon separationsfas känns på tok för tidigt när hon bara är 6.5 månad. På Melwin kom separations fasen i princip på dagen då han blev åtta månader. Då dög ingen annan en mamma och pappa i några veckor framåt (jag kommer ihåg det så väl för det var första sommaren som Amanda träffade honom). Det är iallafall otroligt tröttsamt att hon väljer att knöla så förbaskat just nu. Jag har nämligen åkt på någon jäkla förkylning, med halsont och lite feber, energin är därför inte helt på topp. Men det är vell bara att kämpa på. Intervjun imorse gick vell förövrigt helt okey. I efterhand kom jag som vanligt på saker som jag hade kunnat lagt till eller tagit bort, för att fått det att låta lite bättre, men men. Nu vänta en ytterligare utgallring sen får vi se. Det verkade iallafall kul, så jag hoppas! Puss på er
I'm on fire!! Andra intervjun bokad efter ...
I'm on fire!! Andra intervjun bokad efter ett samtal nu på eftermiddagen :) På Onsdag klockan 9 gå den av stapeln. Så alla ni som är med och håller tummarna (ehm för det hoppas jag att ni gör?! Hehe) gör gärna det då med ;) Love!
Emetofobi.
Jag är en emetofob som lider av alla kategorier ovan. Jag är rädd för att andra ska må illa eller spy, samtidigt som jag är livrädd för att själv kräkas. Framförallt så är det smittan jag är rädd och oroar mig över då jag för allt i världen vill undvika att behöva kräkas själv.
Jag ska försöka förklara omfattningen utav min rädsla... Mellan Oktober och April går jag omkring, dygnet runt, med en ångestklump i magen. Alltid livrädd att någon här hemma, någon vi varit hos eller träffat, eller att någon överhuvudtaget ska åka på maginfluensa. Jag räknar på intubiktionstider. Har någon i min omgivning blivit sjuk, så träffar jag den inte på minst tre dagar efter tillfrisknandet. Blir någon sjuk här hemma (peppar, peppar) så spritar jag allt och är försiktig i fem dagar efter att personen i fråga blivit frisk. Detta för att den som är sjuk är ofta sjuk i ett dygn, sen smittar denne i 48 timmar efter tillfrisknandet, intubiktionstiden är sedan 12-48 timmar, vilket innebär att någon annan kan bära på smittan om smitta vidare. Så som sagt, fem dagar efter den som varit sjuk tillfrisknat börjar jag känna mig lugn. Är det någon i någon annan människas familj som är sjuk, så träffar jag inte denne vän/eller människa på minst fyra dagar. Även där lägger jag i åtanke smittotid och intubiktionstid. Jag träffar inte gärna andra familjer, med barn på dagis någon annan dag förutom Söndagar. Självklart händer det ju att vi gör det, men helst av allt träffas jag på Söndagar, för då vet jag att risken är ganska liten att barnet i fråga bör på en smitta ifrån dagis (då har det gått 48 timmar sedan barnet senast var på förskolan och då borde magsjukan redan ha brytit ut). Ser jag på ex facebook att någon har åkt på sjukan så suger i det till i hela magen, jag börjar skaka i hela kroppen och vill börja gråta (även om jag aldrig träffar personen). Ser jag ett löp som innefattar magsjuka eller vinterkräksjukan (som förövrigt kvällstidningarna verkar älska att raportera om) så suger det till i magen, jag bli illamående och förbannar tidningen i fråga. Under dessa sex månader, så äter jag för att jag måste, inte för att jag vill. Jag går under tanken att "om jag skulle bli sjuk, så vill jag inte ha någonting i magen att kräkas upp". Jag reagerar på varenda rap eller hostning ifrån barnen. Skulle dem bajsa minsta lilla löst så vill jag helst undvika att ta i dem. Säger Melwin att han har ont i magen så bryter jag ihop. Fick jag bestämma så skulle jag ha barnen hemma ifrån dagis hela vinterhalvåret. Om ett barn utav barnen skulle blir smittat eller om jag misstänker smitta så vågar jag knappt röra i dem. Jag kramas inte, tröstar inte, jag undviker dem helst i den mån det går. Blir ett utav barnen sjukt har vi kommit överrens om att Niklas vabbar och jag flyr hemmet med det andra barnet. Blir Niklas sjuk så tar jag med mig barnen och flyr hemmet i minst fyra dagar. (Ni skulle sett mitt stackars ex när han blev sjuk, då hade vi inga barn och mitt i natten kastade jag ut honom, han fick inte vara kvar och inte komma hem förren han var helt frisk och smittofri). Skulle jag själv bli sjuk (peppar, peppar) så skulle jag låsa in mig på övervåningen och inte komma ner förren 48 timmar efter det att jag blivit frisk. Jag höll nästa på att välja bort ett barn (Maya) av den anledningen att jag skulle få två barn att oroa mig över.
Det är såhär jag tänker, agerar och känner jag 50% av året. Jag vet, det är helt sinnessjukt och tro mig jag skulle kunna göra allt för att slippa känna/tänka som jag gör, jag skulle på riktigt kunna offra en lem. Men riktigt så funkar det inte, såhär känner jag och jag kan INTE rå för det, INTE göra någonting åt det. Det som gör mig ondast är det här med barnen. Som vilken annan mamma vill man ju finnas där för sina barn när dem är sjuka eller mår dåligt, men jag kan inte. När Melwin drabbades förra året så var det längsta jag kunde sträcka mig till att sitta på andra sidan hans rum, medan han låg i sängen, och sjunga för honom, för att försöka lugna. Det kan jag säga var ett stort steg för mig, men när jag tänker på hur fruktansvärt det är, så vill jag bara grina. Jag känner mig HEMSK och inte värd mina barn när jag tänker på det. Åh, jag önskar att jag kunde ta det som vilken sjuka som helst. vattenkoppor, halsfluss, feber, det bekommer mig inte ett dugg, varför kan jag inte känna samma sak när det gäller det här?! FAN (jag måste dock poängtera att jag gör allt för att barnen inte ska märka av min rädsla. Allt för att undvika att inte föra fobin vidare till dem. Det är inte alla gånger så lätt, jag jobbar på det)
Det här är heller ingenting som har kommit över en natt. Min fobi har hängt med sedan jag var barn. Jag minns en gång då min lillasyster var ute och lekte i parken hos min mormor (vi var väldigt mycket hos vår mormor när vi var små). Amanda ramlade ner ifrån en gungbräda och slog i huvudet i en sten, följden blev hjärnskakning. Vid det här tillfället var Amanda 6 år och jag var 9. Iallafall så somnade Amanda till och när hon vaknade så ropade hon på mormor och sa sedan "säg åt Linda att hon får gå ut en stund, för jag måste kräkas". Amanda 6 år visste alltså om min rädlsa redan då (och som den underbara syster hon var och fortfarnade är, tog hon det i åtanke och väntade med att spy tills jag hade kommit ut). Historian slutade med att jag gick runt, runt, runt i Markbacken (där mormor bodde då) ända in på natten, jag vågade inte gå hem. Tillslut kom polisen som mormor ringt efter, hittade mig och körde hem mig.
Att bli av med sin emetofobi är nästan omöjligt, det är om inte annat den svårtaste fobin att bota. För att bli av med en fobi eller rädsla så måste man tillåta sig själv att utsättas för det man är som mest rädd för. För mig skulle det innebära att kräkas så mycket som möjligt för att vänja bort rädslan och se att det inte är farligt. Men det skulle också innebära att jag skulle behöva "utsättas" (ordvalet låter väldigt fel, men jag hittar ingen annat) för andra människor som spyr, men framförallt skulle det innebära att jag skulle behöva utsättas för smittan. Alltså aktivt vara med när en människa ligger kräk/magsjuk. De tre alternativ som finns för att bota min fobi är alla tre alternativ som på ett eller annat sätt inte är bra. Att själv börja kräkas konternueligt kan lätt leda till en vana, för att inte prata om alla övriga konsekvenser det skulle ha på kroppen (tänderna, hälsan etc.). Att utsättas för smittan/andra som kräks är inte heller det lättaste, för det finns nog inte en människa i hela världen, som under en magsjuka, skulle vilja ha en emetofob sittades brevid på toaletten och titta på?!
Nej det är svårt, det här är min vardag och det är fasiken inte lätt. Varför jag berättar det här för er, öppnar mig för hela världen att se vilket psykfall man är ibland, kommer jag inte ihåg.. Eller jo, jag fick ju en kommentar från en anonym, vad annars?! "Det finns vell ingen som tycker att det är kul med magsjuka" tror jag den löd. Så till dig ANONYM, nej, jag tror och förstår vell att ingen tycker att det är roligt att varken ta i eller vara magsjuka själv. Jag kan inte rå för hur jag känner och jag kan inte rå för att jag blir rädd och väljer att ventilera det i bloggen. Jag verken begär eller tyker att det är mer synd om mig för att jag känner såhär. Det är inte det det handlar om, det handlar om förståelse och stöd. För när jag skriver ett inlägg som det i Lördagsnatt, så är det ju feedback jag vill ha, jag greppar ju efter minsta lilla tecken på att det kanske inte behöver vara magsjuka, någonting som kanske kan lugna mig de stunder då jag har det tufft. Och för det vill jag tacka alla er andra som kommenterade inlägget "livrädd", för just i den situationen räddade ni mig och även fast jag helst inte ville, så gav ni mig lugnet och modet att våga ta i Maya, för att NI trodde att det kunde bero på tänderna. Så TACK!
Oj, det här inlägget blev nästa längre än båda mina förlossningsberättelser tillsammans HAHA. Jag hoppas att ni som läser inte dömmer mig allt för hårt, jag dömmer redan mig själv tillräckligt, utan att ni istället kanske har hittat en liten förståelse för varför jag reagerar som jag gör när det gäller just magsjuka. Tack ♥
Modersinstink.
Dagen började ypperligt med ett samtal ifrån ett jobb jag sökt, Yes, ett steg längre!! :) imorgon vankas det intervju och då får ni hålla tummarna för mig, kvart i 11. Det handlar om en tjänst på minst 16 timmar i veckan, kvällar och helg, precis vad jag behöver, så jag hoppas hoppas att det kanske går vägen.
Annars hade jag planerat in för en dag hemma hos Linda och Liam. Efter lämning på dagis traskade jag därför emot Vivalla. Nästan direkt insåg jag att en långpromenad i det väglaget (imorse var det nämligen glashalt överallt) var vell inte den bästa idéen jag någonsin kläck.
När jag kom upp emot Hjärsta så insåg jag verkligen hur inprintat modersinstinkterna sitter. Ner för backen kommen nämligen en kille farandes i världens fart på cykel, när han åker över farthindret (han åkte nämligen på bilvägen), så halkar cykeln. Cykeln flyger åt ena håller och pojken åt andra och huvudet är det som slår i backen först. Av ren instinkt sätter jag i bromsen på vagnen och kastar mig själv (utan att kolla efter bilar) ut på den glashala gatan. Sliter upp ungen, kramar om honom (?!), ruskar om honom och frågar hur det gick. Jag såg att pojken som var kanske 12/13år ville börja gråta, men är i den åldern då det inte riktigt är okey. "det gick bra, det är väldigt halt ute" stammade han. - ja, nu får du gå, på trottoaren där det är grusat, fortsatte jag.
När jag lämnat pojken och går vidare, finner jag mig själv grina hysteriskt?! Men det såg ju så hemskt ut och jag kunde inte sluta tänka på om det skulle varit M eller M, vad rädd man hade blivit. Nu i efterhand så inser jag att jag kanske inte hade behövt reagerar likt agent 007, men jag kunde inte kontrollera det, det bara kom HAHA. Sen ångrar jag att jag inte sa till pojken att åka och kolla så han inte fått någon skallskada (han slog i huvudet hårt och hade ingen hjälm), men det är ju lätt att vara efterklok, jag hoppas iallafall att det gick bra.
Nehe, dags att sätta igång med maten, phu :)
